Pompejis sköna konst

Article 7

För den som älskar antik historia och konst är ett besök i den romerska staden Pompeji ett absolut måste då man här kan se tvåtusenårig konst frusen i tiden, bevarad precis som den var då. Staden som totalförstördes och glömdes bort år 79 e. Kr. då den närliggande vulkanen Vesuvius fick sitt berömda utbrott, är idag till stor del utgrävd och man har hittat några av den antika världens främsta konstverk här.

Det som slår många är hur färggrann och modern romersk konst i själva verket var, och hur man gillade att leka med perspektiv, andra kulturer och erotik i sina verk. Faktum är att man var så intresserad av det sistnämnda att muséet i Neapel där många av dessa verk står utställda länge var förbjudet för allmänheten och än idag måste man vara över arton år gammal för att få tillträde till denna del av utställningen. Man skall inte tro att det var frågan om finkänsligt framställda erotiska scener. Nej, detta var grovporr i ordets rätta bemärkelse som hade kunnat tävla med vilka moderna snusktidningar som helst.

Dock är det inte den erotiska konsten som är hela poängen med Pompeji. Detta var en välmående stad med över 11 000 invånare och man omgav sig med all möjligt sorters konst. Man avbildade djur och natur, gudar och människor, mat och mytologiska motiv. Bland de rika var allt som hade med Egypten att göra särskilt ”trendigt” och man prydde hus och hem med motiv från Nilen, exotiska djur och växter. Man skulle kunna jämför det med den ”turkmani” som pågick i Europa under 1700- och 1800-talet då allt som hade med osmanskt mode var det sista skriket.

Antikens människor genomgick precis som dagens olika modeflugor och det inspirerade inte bara vad man hade på sig, hur man sminkade sig eller fixade sina frisyrer utan påverkade även arkitektur och konst i allra högsta grad. Detta har gjort att man idag kan identifiera olika stilar i stadens många väggmålningar och på ett ungefär datera dem. Den första stilen brukar kallas för den strukturella, då muralmålningarna framförallt gick ut på raka linjer och en tendens att efterlikna verkliga material som marmor och träbalkar. Denna stil var framförallt populär under perioden 200-80 f. Kr. och följdes av den arkitektoniska stilen som dominerade det första århundradet före Kristus. Här målade man tredimensionella motiv som byggnader och landskap, gärna med en känsla av perspektiv.

Den tredje stilen var populär under ett par årtionden från 20-talet f. Kr. och kallas den ornamentala då man hade förkärlek för miniatyrer av landskap och motiv omringade av mycket stora, enkla ytor inramade av detaljer som löv och blommor. Den fjärde och sista stilen är den som ledde upp till vulkanutbrottet och kallas den barocka och var mycket mer extravagant, med starka färger, stora motiv och mycket ornamentik.